kurdiska barn dödas i turkiet.
Det som har kommit att kallas för en politisk kupp inleddes den 14 april 2009, strax efter det att det kurdiska DTP vunnit en storseger i kommunalvalet i Turkiet den 29 mars samma år. Tillslagen mot folkvalda kurdiska politiker pågår en i dag och det senaste tillslaget, som inleddes tidig morgon den 14 april 2009, är den fjärde i sitt slag.
För varje tillslag som förs mot kurdiska politiker utökas oroligheterna och sammandrabbningarna i Turkiet. Och som alltid är det kvinnor och barn som drabbas hårdast. Tillslagen är inte baserade på juridiska grunder utan på politiska grunder.
I samband med AKP-regeringens offentliggörande av sitt nya partiprogram "kurdisk öppning" uppgav AKP att den nya processen skulle innebära mer rättigheter för kurderna och andra minoritetsgrupper i landet. Vart är de rättigheter Erdogan försäkrade om? Det kurdiska folket har än i dag inte sett någon rättighet.
Tvärtom har arresteringarna av kurder utökats
och regeringen har till och med öppet hotat det kurdiska folket att antingen acceptera den turkiska statsideologin "ett folk, en nation och en flagga" eller lämna landet.
Regeringens "kurdiska öppning" har vållat flera dödanden av kurdiska ungdomar och barn, massarresteringar av hundratals minderåriga kurdiska barn och massarresteringar av folkvalda kurdiska politiker. Om dessa handlanden utgör symbol för vad regeringen menar med "kurdisk öppning" eller "rättigheter", så vill inte kurderna ha något av dem.
Demokratins grundstenar bygger på människors möjlighet till yttrandefrihet, rätten till att delta i demokratiska val och rätten till att få verka politiskt. Dessa grundläggande demokratiska rättigheter gäller dock varken kurdernas folkvalda tio borgmästare och hundratals politiker eller alla de minderåriga kurdiska barn, som idag sitter i fängelser och som väntas åtalas som vuxna.
Den bristande demokratin i Turkiet kan inte accepteras. De politiska operationerna mot kurdiska politiker i Turkiet stänger dörrarna för förande av demokratisk politik och försvårar möjligheten till en fredlig lösning av kurdfrågan. Den enda vägen att åter bana vägarna för förande av demokratisk politik och åter öppna möjligheten att lösa kurdfrågan med fredliga medel är genom frisläppandet av de gripna och häktade folkvalda kurdiska politikerna och människorättsaktivisterna.
Advokaten och ordföranden för människorättsorganisationen IHD i Diyarbakir, Muharem Erbey, är en utav de personer som arresterade i det senaste tillslaget.
En av hans åtalspunkter berör hans resande i Europa, där han i den Svenska riksdagen skall ha uppgett att det inte finns några mänskliga rättigheter i Turkiet och att barn åtalas som vuxna.
Erbey bjöds in till den Svenska riksdagen av Svenska stödkommittén för mänskliga rättigheter i Turkiet, och på frågan på vilket sätt hans uppgifter skulle vara missledande eller felaktiga är oklart i sig, då situationen i landet öppet och tydligt påvisar och styrker Erbeys upplysningar.
Den bristande demokratin i landet visar sig på samhällets alla punkter. Det förtryckta kurdiska folket i Turkiet ges inte någon form av rättighet att varken protestera eller fördöma arresteringarna av de politiker som de själva valt av egen vilja. Denna bristande rättighet gäller även de folkvalda kurdiska politikerna.
Turkiet har nu inlett åtal mot Diyarbakirs borgmästare Osman Baydemir, i enlighet med paragraf 301 i den turkiska brottsbalken. Baydemir kommer att åtalas för att han med hårda ordalag fördömde det senaste tillslaget mot kurdiska politiker.
Kurderna har fått nog av dessa arresteringar som grundar sig på politiska beslut. Arresteringarna av folkvalda politiker är ett tydligt bevis på att Turkiet ännu inte erkänner det kurdiska folkets existens. Tillslagen mot folkvalda kurdiska politiker innebär egentligen ett tillslag mot det kurdiska folket. Men tillslagen mot de kurdiska politikerna är inte över på långa vägar.
29 december uppgav regeringen att den turkiska polisen skulle komma att med våld ta ytterligare fyra folkvalda kurdiska parlamentsledamöter till förhör. Politikerna tillhörande det stängda DTP och det nybildade Freds- och demokratipartiet BDP. Parlamentarikerna är Aysel Tugluk och Ahmet Turk, som förlorat sin status som parlamentsledamöter, efter att ha förbjudits föra politik i fem års tid och Emine Ayna och Selahettin Demirtas, som fortfarande har status som parlamentariker och borde åtnjuta immunitet mot rättsliga åtgärder.
Men när det gäller kurder kan Turkiet med gott samvete bryta mot såväl sina egna lagar och sin egen författning som alla internationella normer och lagar om demokratiska mänskliga fri- och rättigheter, vilket borde ses och betraktas inom ramen för fascism och rasism.
EU kan inte godkänna Turkiet som medlemsstat, så länge landet förnekar ett existerande folk och deras grundläggande demokratiska fri- och mänskliga rättigheter. EU måste sätta press på Turkiet att upphöra med dessa odemokratiska handlingar.
Vi kan inte längre bara sitta och titta på, utan vi måste aktivt agera och sätta stopp för dessa tillslag som saknar
juridiska grunder.
när ska detta ta slut?
